Just nu tror jag på att det bästa sättet att "rädda" de unga, de som mår sämre än genomsnittet, är att få de fina vuxna att ge av sig själva och sin tid. Jag vill inte att de mest stressade människorna skall trycka in mer tid i kalendern för de unga, bara för att vara duktiga och ge av sin tid. Nej, jag vill att de som verkligen kan kalla sig goda förebilder skall göra det.
De som helt enkelt lever ett normalt liv. De som har varit med om både livets goda och dåliga sidor. Att de som hittills klarat sig så gott som helskinnade genom livet, utan att lida av varken diagnos duktig eller alkoholism, tar sig tid för att uppfostra morgondagens arbetsgivare. Det behövs inte så mycket mer i förebyggande syfte än tid. Tid för att vara medmänniska och en god lyssnare.
För jag säger det ännu en gång. Jag har ingen aning om var jag skulle vara idag om det inte vore för de där extra-mammorna mina, som tagit sig tid, lyssnat och svarat, gett mig andra perspektiv och sagt till på skarpen ibland. Extra-mamman min som snart två år sen blev så arg på mig att jag bestämde mig för att aldrig mer säga ett ord åt henne, men som jag senare förstod att hon bara fått mig in på rätt spår igen. Eller "storasyster" min som lite många kvällar fått mig på andra tankar och varit med mig, om så inte fysiskt så psykiskt, i höstens allra värsta situationer.
Men jag menar ändå inte att de egna föräldrarna skall strunta i att bry sig och ge av sig själva. Men hur bra förälder man än är, så vill man som barn eller ung ibland ha någon utomståendes tankar kring någonting. Och så är det inte alltid heller så passande att på mamma hälla ur sig alla sina usla tankar om sina föräldrar i ilskans stund.
Så därför har jag personligen och i smyg, som mitt lilla projekt, börjat tala om för de fina vuxna förebilderna jag har runt mig och känner till, hur bra de egentligen är, och peppat de att fortsätta i samma stil. Jag har lagt fram min teori om att ge av sin tid åt en vilsen ung människa, om inte bara för den unga personens skull, så för att förbättra världen. Alla har vi ju hört att små saker leder till en stor, så om alla goda förebilder hjälper en ung på traven, så måste det ju leda till någonting gott!?
Och det behöver inte vara planerade träffar, psykologiska samtal och inbokade kaffestunder. Det räcker gott med ett telefonsamtal nu som då, en konversation på msn eller en spontan promenad. Huvudsaken är att du som förebild är tillgänglig och säkert finns där när det gäller. Att du är en trygghet och någon man får tag i när det behövs. Byt telefonnummer med en ung som verkar vilsen. Skicka ett mejl och undra hur denna mår. Visa att du finns och låt det ta tid. Allting behöver inte gå snabbt i dagens värld.
Och vet ni, drömma får man, och alla drömmer vi väl om att förbättra världen på något sätt. Så gör även jag. Och jag tänker inte förbättra världen genom makt eller pengar. Nej jag tänker förbättra den genom ett stort hjärta och mycket medmänsklighet.
"Att vara medmänniska ger en själv så mycket tillbaka, att man till sist inte tänker på att det är av sin tid man ger."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar