Det känns ändå lite bra när jag kan konstatera att den koreografi jag satt ihop på några kvadrat här hemma, ser bra ut även på en stor scen när den görs av 26 gymnaster. Det känns också bra att jag lyckades samla ihop så mycket krafter att det gick att hålla en två timmars träning, för att få de sista pusselbitarna att falla på plats.
Men på samma gång mår jag inte bättre alls idag, inte ens lite.
Tvärtom. Jag har fått en elak hosta som förföljer mig vart jag än går,
och ständig feber som vägrar lämna mig.
Sen är det herren som jag var till Tammerfors med en tid sen.
Tänk att vi bott grannar i typ hela livet,
utan att vi lagt märke till varandra desto mer.
Hmm, kanske det finns ett litet intresse där? ;)
Men nu skall jag fortsätta skriva jobbiga mejl.
Det tar hårt på att mista människor omkring en.
Riktigt hårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar