Satt med Stina på flygfältet i väntan på det försenade planet.
Hon var nyklippt och jag onödigt trött.
Men det gick ändå.
Jag berättade om året som gått,
vad som hänt med mig,
vad som hänt med andra,
och vad som på riktigt borde ändra nu.
Jag berättade om vad jag redan gjort och vad jag insett att jag verkligen måste göras.
Att jag fortfarande är smart, trots det som hänt.
Att jag just nu är mer orolig för andra än mig själv.
För att jag nu ser varningstecknen på andra människor i högre grad än förut.
Men att man är ganska så hjälplös när det kommer andra personer än sig själv.
Hon tyckte jag borde ta tag i mig själv först,
jag höll med, men vet inte vad jag skall göra.
Jag mår ju helt bra.
Sen hoppade hon på planet och jag överraskades att ett mysigt meddelande på vägen hem.
Varför ägnar man inte kvällarna åt att sitta och prata?
Det är ju så underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar