Vovve,

Efter 780 km krapulantisk bilåkning säger jag bara att det var värt varenda en kilometer.

Har sovit exakt hela resan

och mått så otroligt skit som jag inte gjort på länge.

Men gårkvällen var finfin.

Underligt att besöka den där uppfödaren igen.

Hon hade tårar i ögonen när hon pratade om martha.

Hon hade så dåligt samvete och var så ledsen,

när hon väl vågade erkänna det.

Men efter kramar och fina ord kändes hela situationen bättre.

Vi fick hem vår Hilja,

och det är nog den bästa fortsättningen man kan få på allting som hände.

En pigg, glad och vaken liten pudel är vad som springer omkring på vårt golv som bäst.

Hon vill vara med där det händer och älskar att stå i centrum.

Kan den passa bättre än så?

Åh, jag måste slippa ner till helsingfors imorgon.

Behöver en sängplats bara,

så kommer jag.

Måste få träffa mina vänner som håller mig stående.