Så jag håller fortfarande stenhårt fast vid tanken om att genast man berättar som sig själv och sina misstag, så får man andra människor att öppna sig och våga berätta. Sitter här framför en liten vit dator och pratar med otroliga, okända, men så underbara människor.
Jag och en dator = många nya, fina vänner.
Just nu är det min tvillingsjäl, min Markus och så en Benjamin.
Många ser mig kanske som desperat,
jag ser det som någonting fint.
Tänk att okända människor kan hjälpa varandra så otroligt med bara ord.
JAG GILLAR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar