Gräset är grönare på andra sidan,

därför borde jag byta sida. Byta liv. 2010 är förändringarnas år. Det är mitt år.

En sammanfattning av året känns egentligen fel att skriva. Lust till det mesta saknas och det känns som att det här året varit ett skitår det också. Ett år av sån otrolig sorg och saknad. I en stad jag längtat att få fly så många gånger. Sjukdomar i massor. Prov. Uppleva vänners och familjers sorg över förlorade vänner och barn. Begravningar. Tårar. Två mardrömsresor. Och många sömnlösa nätter. Sån otrolig stress. En jävla psykisk process. Misslyckanden och dålig förlorare. Kaos. Ett saknat husdjur. Ensamhet. Otrygghet. Längtan efter en mamma. En borttappad själ. En ständig kamp. Året då jag gjorde mer skada än nytta och glömde mig själv.

Men det var också året då jag fann mig själv. Fyllde myndig ålder och festade i olika städer. Hittade mina drömmar igen, såg en framtid och ett ljus. Fann vänner som förgyllde mer än mitt hjärta. Lärde mig älska vin. Åkte Europa runt med familj och vän. Dansade i ett okänt land. Delade vinflaskor med underbara människor. Och så Winnerbäck. Väldigt viktigt. Efterfestade på hotelltak. Flög till Budapest. Upplevde friheten i tre olika slalombackar. Lärde mig trycka på gasen i en bil. Hittade min själ i ett förbund. Analyserade. Utvecklades. En djup vän. Pendlade till huvudstaden varje vecka. Upptäckte Facebook på riktigt. Extra-mammor. Min storasyster. Förde otroliga konversationer och valde att börja prata. Men framförallt detta, så lärde jag mig att leva med det liv och den verklighet jag befann mig i. Blev starkare.

År 2009 har varit allt annat än lätt och rosa moln. Men jag har aldrig vuxit så mycket i mig själv som jag gjort under det gångna året.

Jag vill tacka människor, från djupet av mitt hjärta. De som funnits där, i både glädjens rusning och sorgens mörker. De som vågat lyssna, vågat undra och vågat fråga. Jag skulle inte vara den jag är idag utan alla peppningar, ord och kärlek ni gett mig. Det har gett mig en smula av den där trygghetskakan jag jämt och ständigt är på jakt efter. Varje liten kakbit har hjälpt mig hållas flytande. Varje liten smula har fått mig att förstå värdet i medmänsklighet. En storasyster och en extra-mamma. Många bollplank och vänner.

För lilla mig, en vilsen, tvättäkta tonåring, betyder medmänsklighet mer än alla materiella ting du kan finna. Jag skulle inte för någonting i världen ge upp relationerna jag skapat under detta år, och alla föregående år. En kram går inte att översättas i pengarnas språk, en djup konversation är mer värd än vad all debatt om klimatförändringen kostat. När kommer världen jag lever i att förstå det? När kommer den största fackföreningen i världen vid namn Alla Andra, att förstå att medmänsklighet är mer än pengar?

Jag förstår det i varje fall. Och då förstår jag även att ett tack inte räcker för det som människor med en ljus själ inom sig gjort för mig.

Så 2009 var nog ett bra år trots allt, men 2010 blir ännu bättre. Jag kommer att bli klokare. Skaffa mig nya perspektiv. Prova på nya utmaningar. Och vem vet, kanske byta sida?

Jag önskar alla läsare (om jag har några kvar?) ett riktigt Gott Nytt År.

Gör 2010 till ert år, ni själva är era enda begränsningar. Gör det ni känner för. Våga vara annorlunda. Våga vara Du. Bryt mönster. Ifrågasätt normer. Lev fullt ut och lyssna på dig själv. Din stund på jorden varar inte för alltid. Den varar nu.