Trots min Frida,
så känner jag mig bortglömd ikväll.
De tre människorna som skulle höra av sig,
spinner vidare på tystnaden.
De som bor i samma hus som mig,
tror tydligen att jag är luft idag.
Inte ens vovven vill gosa med mig.
Var är min fazers blå när man behöver den som bäst?
(trots det ett fint samtal med en sorgsen vän)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar