Julen,

Jag kommer alltid att tänka på de som är ensamma under dessa dagar.

Det finns några såna i vårt radhus med.

Det skär i hjärtat att se dem, när man själv har det så bra.

Men trots allt så händer det ibland saker man inte är beredd på.

Änkan i vårt radhus tycker jag så otroligt synd om i dessa tider.

Mannen dog ett år sen och det är hennes andra jul ensam.

Jo, hon har sina barn ännu,

men de firar egna jular i det andra landet.

Så när mamma alltid bjuder grannen som bor vägg i vägg med oss på glögg den 23 december,

så bestämde jag mig för att ringa på hos den underbara gamla damen.

Jag värmde glögg och tog med pepparkakor.

Gav henne en julkram och ett ljus.

Hon blev så underbart glad.

Jag blev så underbart glad.

Det är julen när den är som bäst.

Jag skulle helst av allt inte ha några julklappar alls under granen,

jag behöver ingenting.

Skulle hellre bjuda in damen,

mina tre musketörer

och släkten.

Skratta och ha roligt en kväll

runt ett bord med mycket god mat.

Men å andra sidan hör det till att få julklappar som barn.

Det går inte att undgå tomten som knackar på dörren efter maten med fem filifjonkor i huset.

Glädjen när de små i tur och ordning öppnar sina paket

och den spontana glädjen över att hitta den där leksaken de drömt om i leksakskatalogernas land.

Det är också julen när den är som bäst.

Nu risgrynsgröt och familjen.